Text:
Rig Veda Book 10 Hymn 181 परथश्च यस्य सप्रथश्च नमानुष्टुभस्य हविषोहविर्यत | धातुर्द्युतानात सवितुश्च विष्णो रथन्तरमा जभारा वसिष्ठः || अविन्दन ते अतिहितं यदासीद यज्ञस्य धाम परमंगुहा यत | धातुर्द्युतानात सवितुश्च विष्णोर्भरद्वाजो बर्हदा चक्रे अग्नेः || ते.अविन्दन मनसा दीध्याना यजु षकन्नं परथमन्देवयानम | धातुर्द्युतानात सवितुश्च विष्णोरासूर्यादभरन घर्ममेते ||
prathaśca yasya saprathaśca namānuṣṭubhasya haviṣohaviryat | dhāturdyutānāt savituśca viṣṇo rathantaramā jabhārā vasiṣṭhaḥ || avindan te atihitaṃ yadāsīd yajñasya dhāma paramaṃghuhā yat | dhāturdyutānāt savituśca viṣṇorbharadvājo bṛhadā cakre aghneḥ || te.avindan manasā dīdhyānā yaju ṣkannaṃ prathamandevayānam | dhāturdyutānāt savituśca viṣṇorāsūryādabharan gharmamete ||
Translation:
Rig Veda
- VASIṢṬHA mastered the Rathantara, took it from radiant Dhātar, Savitar, and Viṣṇu, Oblation, portion of fourfold oblation, known by the names of Saprathas and Prathas.
- These sages found what lay remote and hidden, the sacrifice’s loftiest secret essence. From radiant Dhātar, Savitar, and Viṣṇu, from Agni, Bharadvāja brought the Brhat. 3 They found with mental eyes the earliest Yajus, a pathway to the Gods, that had descended. From radiant Dhātar, Savitar, and Viṣṇu, from Sūrya did these sages bring the Gharma.